Börjar med att be om ursäkt för den rent ut sagt förjävligt dåliga uppdateringen. Vad har det gått? 3 veckor? Minst. Fy skam på oss, men å andra sidan har vi haft fullt upp att njuta av tillvaron så blogguppdate har legat sist på prioriteringslistan.
Den 6e mars anlände vi, lagom utmattade till Hanoi. 5 timmar ++++ 24 ytterliggare timmar på buss (UTAN toalett!?!?) med en, vad det kändes som, döende Alice med sig checkade vi in på första bästa boende tillsammans med ett par schyssta göteborgare som vi lärt känna på bussen.
Alice, med sin förfärliga brännskada på axeln och outhärliga halsont & ömmande kropp var i detta läget så svag, rädd och hade så ont att vi åkte med bumms in till sjukhus. Väl där fick vi genast besöka doktorn men det var ju inte bättre att han inte kunde särskilt bra engelska? Jag fick teckenspråka mig fram och uttnyttja det lilla ordförråd jag besitter och i slutändan fick vi trots allt förstått vad som plågat lilla Alice. Ett blodprov, 2 timmar och en omplåstring senare kunde de fastställa att det var 2 infektioner; en i halsen, en i brännsåret. Antibiotika, bandage, nässpray, munskölj, sårtvätt, smärtstillande osv skrevs ut och 5 miljoner dong senare kunde vi åka hem lugna.
Med tanke på hur drogad Alice var av alla piller blev hon snabbt bättre. Vi spenderade två dagar i Hanoi, åt fantastisk mat, åkte bak på moppar och strosade mest runt i de fina gatorna, gick på caféer och besökte ett muséum. Vi kom att gilla Hanoi rejält trots det svalare vädret (se: 20-26 grader) och det var en skön paus från hettan.
Nästa destination blev en liten stad söderut som heter Hoi An. Där bodde vi billigt fast lyxigt. Fräscht, eget badkar, egna sängar, pool, handdukar och wifi för nästan inga pengar. Score! I övrigt var Hoi An en jättemysig, lite och charmig stad som påminner om (som Alle så gott beskrev det) en blandning av gamla väster, med sina små och färgglada gamla hus, och de asiatiska gränderna på Tivoli i Köpenhamn med en massa tyg-rislampor i olika färger i varje vindruta, fina små körsbärs/blomm-träd och asiatiska tecken ovanför husen. Resulat? 6 rislampor vardera fick hänga med i bagaget. Vi är SÅ nöjda med de köpen. En annan kul grej vi gjorde var att gå på matlagningskurs så förälder och morförälder, när vi kommer hem bjuds det på puligt vitnamesiskt.
En nattbuss och två dagar senare var vi i Nah Trang. Lätt beskrivet var det typ Vietnams version av Miami. Lång strand, höghus och massa fest. Mindre festande för vår del då alice fortfarande knarkade antibiotika så vi bestämde oss för att ta dykarcertifikat. Jag är såååå glad att Alle tjatade och tvingade mig till doktorn för att få godkänt att dyka! Det är bland det häftigaste man kan göra.
Dykdagarna började tidigt. Vi gick upp vid 7. Åt en lätt frukost bestående av flingor och mjölk, tog moppen till dykskolan, minibuss med the crew till hamnen och en 45 min båttur. Efter en genomgång av vad man ska göra och en kort lektion i vattnet så bestod dagarna av två dyk innan man for inland igen och åt lunch tillsammans på en restaurang. Vår instruktör hette Kim och var vietnamesiska. Hon var en sådan där typisk vietnames med hett temperament, stark vilja men med humorn i högsa hugg. Med henne hade vi kul. Resten av besättningen bestod av en lite töntig men oerhört snäll britt och två fransmän som rökte som skorstenar. Vår lilla familj, i tre dagar.
På vårt hotell var de också himla familjära och snälla. De hjälpte oss med minsta lilla och tog så väl hand om oss. Föreståndaren var dessutom en kopia av peter griffin.
Vi var inte redo att lämna fina Nah Trang och ville egentligen åka till ännu ett ställe innan Saigon men tiden rann ut så Saigon fick det bli. Där mötte vi upp Emma, Sofia, Emelie och Ellie. Trääävligt varte!
Saigon är dö hektiskt och helt galet med alla sina moppar som far i gatorna. Värre blir det eftersom de rycker av folks väskor i förbi farten. Detta hände en av våra vänner Emelie som släpades med 20 meter längs gatan innan hon han inse vad som skedde och släppte taget. Helt galet. Hon klarade sig med några skrapsår men förstå chocken!! Efter att ha hört den historien höll vi hårt i väskorna!
Stället vi bodde på inkluderade frulle varje morgon samt en lätt kvällsmåltid så vi sparade lite cash på det.
Förutom det vanliga strosandet längs i gatorna, gott käk och en ny kamera till alice besökte vi Krigsmuseet - sjukt värt och väldigt intressant!!, cuchi tunnlarna och mekongdeltat.
På kvällarna gick man ut på gatan, klämde ihop sig på några små små plaststolar och drack öl utanför en liten supermarket tillsammans med många andra. Inom loppet av 2 öl hade man slagits ihop och lärt känna minst sju nya ansikten. Hur kul!? :)
I det stora hela ÄLSKADE vi Vietnam. Det är ett land med sjukt mycket att se och göra, vacker natur, intressant och vänligt folk, fruktansvärd men otroligt intressant historia och gudomlig mat! Vi hann på två veckor inte göra hälften av vad vi ville men är ändå väldigt nöjda med allt vi fått se och göra. Vietnam kommer vi tillbaka till.
