Vietnam, en sammanfattning

Börjar med att be om ursäkt för den rent ut sagt förjävligt dåliga uppdateringen. Vad har det gått? 3 veckor? Minst. Fy skam på oss, men å andra sidan har vi haft fullt upp att njuta av tillvaron så blogguppdate har legat sist på prioriteringslistan.

Den 6e mars anlände vi, lagom utmattade till Hanoi. 5 timmar ++++ 24 ytterliggare timmar på buss (UTAN toalett!?!?) med en, vad det kändes som, döende Alice med sig checkade vi in på första bästa boende tillsammans med ett par schyssta göteborgare som vi lärt känna på bussen.
Alice, med sin förfärliga brännskada på axeln och outhärliga halsont & ömmande kropp var i detta läget så svag, rädd och hade så ont att vi åkte med bumms in till sjukhus. Väl där fick vi genast besöka doktorn men det var ju inte bättre att han inte kunde särskilt bra engelska? Jag fick teckenspråka mig fram och uttnyttja det lilla ordförråd jag besitter och i slutändan fick vi trots allt förstått vad som plågat lilla Alice. Ett blodprov, 2 timmar och en omplåstring senare kunde de fastställa att det var 2 infektioner; en i halsen, en i brännsåret. Antibiotika, bandage, nässpray, munskölj, sårtvätt, smärtstillande osv skrevs ut och 5 miljoner dong senare kunde vi åka hem lugna.

Med tanke på hur drogad Alice var av alla piller blev hon snabbt bättre. Vi spenderade två dagar i Hanoi, åt fantastisk mat, åkte bak på moppar och strosade mest runt i de fina gatorna, gick på caféer och besökte ett muséum. Vi kom att gilla Hanoi rejält trots det svalare vädret (se: 20-26 grader) och det var en skön paus från hettan.

Nästa destination blev en liten stad söderut som heter Hoi An. Där bodde vi billigt fast lyxigt. Fräscht, eget badkar, egna sängar, pool, handdukar och wifi för nästan inga pengar. Score! I övrigt var Hoi An en jättemysig, lite och charmig stad som påminner om (som Alle så gott beskrev det) en blandning av gamla väster, med sina små och färgglada gamla hus, och de asiatiska gränderna på Tivoli i Köpenhamn med en massa tyg-rislampor i olika färger i varje vindruta, fina små körsbärs/blomm-träd och asiatiska tecken ovanför husen. Resulat? 6 rislampor vardera fick hänga med i bagaget. Vi är SÅ nöjda med de köpen. En annan kul grej vi gjorde var att gå på matlagningskurs så förälder och morförälder, när vi kommer hem bjuds det på puligt vitnamesiskt.

En nattbuss och två dagar senare var vi i Nah Trang. Lätt beskrivet var det typ Vietnams version av Miami. Lång strand, höghus och massa fest. Mindre festande för vår del då alice fortfarande knarkade antibiotika så vi bestämde oss för att ta dykarcertifikat. Jag är såååå glad att Alle tjatade och tvingade mig till doktorn för att få godkänt att dyka! Det är bland det häftigaste man kan göra.
Dykdagarna började tidigt. Vi gick upp vid 7. Åt en lätt frukost bestående av flingor och mjölk, tog moppen till dykskolan, minibuss med the crew till hamnen och en 45 min båttur. Efter en genomgång av vad man ska göra och en kort lektion i vattnet så bestod dagarna av två dyk innan man for inland igen och åt lunch tillsammans på en restaurang. Vår instruktör hette Kim och var vietnamesiska. Hon var en sådan där typisk vietnames med hett temperament, stark vilja men med humorn i högsa hugg. Med henne hade vi kul. Resten av besättningen bestod av en lite töntig men oerhört snäll britt och två fransmän som rökte som skorstenar. Vår lilla familj, i tre dagar.

På vårt hotell var de också himla familjära och snälla. De hjälpte oss med minsta lilla och tog så väl hand om oss. Föreståndaren var dessutom en kopia av peter griffin.

Vi var inte redo att lämna fina Nah Trang och ville egentligen åka till ännu ett ställe innan Saigon men tiden rann ut så Saigon fick det bli. Där mötte vi upp Emma, Sofia, Emelie och Ellie. Trääävligt varte!
Saigon är dö hektiskt och helt galet med alla sina moppar som far i gatorna. Värre blir det eftersom de rycker av folks väskor i förbi farten. Detta hände en av våra vänner Emelie som släpades med 20 meter längs gatan innan hon han inse vad som skedde och släppte taget. Helt galet. Hon klarade sig med några skrapsår men förstå chocken!! Efter att ha hört den historien höll vi hårt i väskorna!
Stället vi bodde på inkluderade frulle varje morgon samt en lätt kvällsmåltid så vi sparade lite cash på det.
Förutom det vanliga strosandet längs i gatorna, gott käk och en ny kamera till alice besökte vi Krigsmuseet - sjukt värt och väldigt intressant!!, cuchi tunnlarna och mekongdeltat.
På kvällarna gick man ut på gatan, klämde ihop sig på några små små plaststolar och drack öl utanför en liten supermarket tillsammans med många andra. Inom loppet av 2 öl hade man slagits ihop och lärt känna minst sju nya ansikten. Hur kul!? :)

I det stora hela ÄLSKADE vi Vietnam. Det är ett land med sjukt mycket att se och göra, vacker natur, intressant och vänligt folk, fruktansvärd men otroligt intressant historia och gudomlig mat! Vi hann på två veckor inte göra hälften av vad vi ville men är ändå väldigt nöjda med allt vi fått se och göra. Vietnam kommer vi tillbaka till.

Ta't lungt. Vi lever!

Mannen

God morgon från andra sidan jordklotet!

Vår nuvarande status är att vi befinner oss i ett av världens fattigaste länder och har till och med brutit upp med vår gamla liga. Nu kommer jag och alle köra lite duo ett tag framöver.
Staden vi hänger i heter Vang Vieng och är mest känt för sin så kallade "tubing". Tubing innebär att åka runt på ett stort luftdäck i en flod mellan olika barer, dricka billiga buckets, bli smyckad med armband och rent allmänt festa med härlgt häng. Men var lugna päron; för det första har vi stenkoll på varandra och håller hårt om våra drycker och för det andra har staden mer att erbjuda en bara fest. Idag ska vi till exempel åka till en blå lagun och om nån dag kanske jag testar på trekking eller så klättrar vi båda två. Det är fantastiskt vacker här. Flodarna omringas av höga berg täckta av djungel och det bästa med det hela är att det knappt ska finnas någon malaria för tillfället. Ett plus i kanten får även restaurangerna här i VV som nästan alla erbjuder god och billig frulle, på en terass med kuddar framför vänner (serien) - ODUBBAT dessutom. Mmh...

Mina myggbett som i flera veckor varit infekterade är nu så när som läkta. Jag har avslutat min antibiotika kur men några små skorpor är kvar så jag ska fortfarande ta hand om dem och håller de under uppsikt. Vad det gäller Alice så har hon fortfarande klarat sig på myggfronten men istället skaffat sig ett brännmärke på framsidan av axeln. Hon råkade stöta i en brinnande påle och brände sig ganska rejält. Med detsamma kom en patrull människor springandes med en stor ispåse och där fick hon sitta ett tag och svalka såret medan hennes arm blev rejält ompysslad. Nu har vi varit på ett apotek och investerat i diverse krämer, sårtvätt och bandage så snart är vi bägge två fria från öppna sår vill jag lova.

Som sagt, idag ska vi bada i blue lagoon och vila från tubingen. Imorgon är vi antagligen på det igen och när vi känner oss färdiga här bär det av till Vietnam!

På kärt återseende
/julia

1 mars 2012
Efter tio timmar på en svettig/iskall nattbuss är man ganska trött och seg, speciellt om man har suttit och ploppat i sig massor av åksjuketabletter där biverkningarna är bl.a dåsighet och märkbar trötthet. Tråkiga grejer att komma fram till då är t.ex en busshållplats som ligger mitt ute i tjotahejti där ingen pratar engelska och de enda som ska dit vi ska, är just jag och julia. Tråkiga saker är också när bussarbetarna har släppt av ens bagage på ett annat ställe än där man är. Andra tråkiga saker är att efter en lång högljud konversation/övertalande på svenska/engelska/laotiska åka en tucktuck med hönor, gamlingar där konstiga saker växer ut ur pannan, spädbarn samt trotsiga män, på en grusväg i, wait for it, 5 timmar. Vad hände med vipbussen vi blev lovade?

Annars kan man ju se det som att det är jätteskönt och kul att våra väskor kom med, att hälsan är i behåll, att vi inte behövde betala extra för alla dessa märkliga småtransporter samt att vi snart, förhoppningsvis, kommer fram dit vi vill. Närmare bestämt Viang vieng.

Julia ligger förtillfället och sover som en stock på detta märkliga motorfordons golv. Hitentills har hon sovit mot en metallpåle med både öppen mun och halvt öppna ögon. Detta var en fröjd att se. Speciellt när man inte har något annat att underhålla sig med.

Det var väl det mesta för idag då. Nu ska jag fortsätta på jakten efter den perfekta sittställningen och hålla alla tummar för att vi snart når vår slutdestination.

Då säger vi så.

Hej folket!

(har inte orkat läsa igenom och rätta inlägget så jag ber om ursäkt för särsvenskan).

Sen ni hörde från oss senast har vi befunnit oss i Kampot, en liten och mysig kambodjansk stad, samt i Sihanoukville, en större stad vid kusten med betydligt fler turister. Det känns som att man har fått uppleva och sett lite av allt här i Kambodja nu. Både storstäder, mindre städer och öar. Vi har även sett små byar och landsbygden. Naturen och omgivningar har skådats under våra långa bussturer igenom landet. Det är verkligen ett fascinerande land. Trots korruption och plågsam historia i bagaget så är befolkningen välkomnande och trevlig.

Under vår vistelse i Phnom Phen besökte vi Toul Sleng museet (som under Pol Pots styre var föredetta S-21 fängelset) där oskyldiga människor fängslades och torterades. Folk som kunde tala fler språk än Khmer, var utbildade eller som rent generellt var kunniga inom ett visst område blev offer och anklagades för brott som de aldrig begått. Ofta blev tortyren för mycket så tillslut erkände många trots att de var oskyldiga och då dömdes de istället till avrättning. Fler än 20 000 människor dog på S-21 fängelset och det var väldigt gripande och intressant att vara där. Efter fängelset åka vi med vår lilla tuctuc chaffis till killing fields. Dit fördes oskyldiga som ansågs hotfulla för Pol Pots regim för att avrättas en efter en. I området gick vi runt med hörlurar och lyssnade på hemska berättelser om killing fields och ur marken stack fortfarande kläder från offren upp. Ofattbart att allt detta skedde för mindre än 40 år sedan och än mer ofattbart att 4 av de högst uppsatta ledarna inte är dömda för något brott ännu.

I Kampott drabbades vi av lite otur igen. Dag ett blev Irma biten av hund var tvungen att besöka läkare för att få antibiotika och sputa. Samma dag började det även ösregna så det blev inte många knop gjorda. Eller jo, en tysk som till en början verkade trevlig klängde sig fast vid oss och visade sig sen vara ganska knepig. Dag två besökte vi grottor som vi klättrade igenom och vi fick även se delar av landsbygden och många människor i Kambodja bor. Dag tre hyrde vi cyklar och åkte runt i den lilla staden samt gick på marknad.

Sihanoukville erbjöd fina stränder, turkost hav, fest och lite ö-besök vilket vi alla tyckte var behövligt innan Laos och Vietnam som är våra nästa destinationer.

Just nu befinner vi oss i huvudstaden Phnom Phen igen för att kunna åka vidare till Laos samt fixa visum dit! Visumet tar ca 24 timmar att få så det fick bli en "fixar dag" då vi passar på att shoppa på oss och skicka hem lite onödigheter och presenter.

I morgon bitti tar vi första bussen till Laos. Där ska vi också möta upp Måns och Olle som ni kanske minns att vi nämnde när vi var på Ko Tao?!

Hoppas ni äter många semlor och att solen skiner lite även hos er. Här har det börjat bli tokvarmt.

Massa kärlek,
JULL & ALL

Hej nära och kära!
Nu tänker jag ägna ett inlägg åt att summera riskerna med att resa runt i Sydostasien. Trots otroliga upplevelser, vackert klimat och fantastisk bemötande så har vi nu börjat samla anledningar till att få gnälla och klaga. Vi börjar med mitt liv:
På en månad har jag blivit av med ipod, kamera, iphone, mobil, smycken, bankkort samt 1500 sek.
Julias liv består av sönderkliade mytgbett som blöder konstant en förlust på ett bankkort där någon har tagit ut 3500 spänn. Julia jörnfalks liv har drabbats av infekterade myggbett som har spridit en infektion i hela benet och hon går på antibioika. Irma har äntligen kommit över matförgiftningen och blev nyss attackerad av en hund och har ett stort bett på höger axel.

Men vet ni vad, vi har det fortfarande underbart och är såhär glada.

Får inleda med att be om ursäkt för vår dåliga uppdatering... Vi har faktiskt haft wifi-tillgång i princip överallt, så det är ingen ursäkt. Vi (eller jag) har helt enkelt inte orkat. Men nu drar jag tummen ur röven och sätter igång, så bered er på ännu ett långt inlägg.

Sedan en vecka tillbaka har vi befunnit oss i detta underbara uland, vid namn Kambodja. Folket här kallas för Khmer och är ett folkslag som, genom åren, har varit med om oerhört fruktansvärda händelser. Det är bland annat detta som får oss att imponeras över hur de trots detta är så otroligt vänliga och givmilda. Inte bara gentemot varandra utan även mot oss turister. Visst, vi har stött på en och annan sur och vresig tuctuc chaffis men överlag är människorna här hjälpsamma och tacksamma.

Nu skruvar jag dock tillbaka tiden några dygn och varnar för detaljerade beskrivningar.
Från Samui tog vi färja över till Surut thani och därifrån transporterades vi till ett ställe som vi skulle spendera 3 timmar på att vänta på nästa buss - nattbussen till Bangkok. Det komiska här är att man bara dumpas mitt ute i ingenstans och att thailändarna inte kan passa en tid för att rädda sitt liv, så man sitter mest och hoppas på det bästa. Allt gick enligt planerna och tillslut satt vi i en bekväm buss med lite för väl fungerande A/C ombord. Redan innan vi steg på hade vi förberett oss genom att ha våra viktigaste föremål, se; pass, pengar och telefon, intill kroppen. Dock hade jag och Alice glömt att våra plastkort, även kallade kreditkort, också var utav värde och trots att vi höll ett halvt öga öppet (kändes det som) på våra väskor framför oss, även när vi sov, så väcktes jag när vi var framme kl halv 6 på morgonen och hade min lilla konken i gången, istället för framför mig. Fylld av en stark känsla av obehag rotade jag igenom ryggsäcken och insåg att varken kontanter, nordea bankkortet eller kameran var stulen men att mitt icabankkort var borta. En halvtimme senare var jag försäkrad att den inte heller fanns i resten av min packning och ringde och spärrade kortet - dock 20 min för sent då de inom den tiden hade lyckats ta ut ca 3500 kr. Senare under dagen märkte Alice att även hennes bankkort var borta. Trist som fasiken, men det är sånt som händer och vi har lärt av våra misstag. Vi tog oss oavsett genom den Kambodjiska gränsen utan att bli offer för knarksmuggling och i det stora hela välbehållna.

Siem Reap bjöd på mysig stämning, marknader och ännu billigare käk än i Thailandet. En kväll testade vi på att få massage av blinda och det mina vänner var en skum och smärtsam (jag tyckte att de tryckte lite för hårt) upplevelse. Dock gjorde det såklart gott både för oss, och för de blinda!
Annat häftigt var när vi besökte templena i Angkor. Hyrde oss en liten tuctuc som tog oss runt i det fantastiska området och i timtal strosade vi runt och fascinerades över några av världens största religiösa monument. Bättre än så kan jag nog inte beskriva så jag låter bilderna tala för sig själv.
Vad mer? Krokodilkött är skit gott men ormkött är ganska senigt. Att planka in på ett lyxhotells pool kan vi även varmt rekommendera! Aldrig har ett dopp känts så välbehövligt som efter att ha vandrat runt i en stad i 33 graders värme.

När vi kände oss hyfsat färdiga med Siem Reap förflyttade vi oss via den mest kaotiska bussresan vi någonsin varit med om till dit vi nu befinner oss: Phnom Phen, Kambodjas huvudstad.
Redan första natten föll Irma i magsjuka och därför utforskade jag, Alice och Julia staden på egen hand dag1. Provade på att äta råa vårullar och vårullar med grisöron. Dag två var alla fyra med på kartan igen så då traskade vi mest runt i den enorma ryska marknadens gångar och kom hem med kassar fulla av fynd. Tyvärr ville Irmas kropp inte riktigt bli frisk än så vi fick flytta fram våra planerade besök till s-21 fängelset och killing fields till i morgon.. Dagen som passerat har bl.a. i stället bjudit på trevligt sällskap från en gammal amerikanare. Han ville skåla för alla hjärtans dag och bjöd på två flaskor rött som delades på oss alla emellan medan han berättade om sin välgörenhetsverksamhet här nere. Gött häng helt enkelt. Jag och Alice har även lyxat till det med att äta vår första och sååååå goda pastarätt på ett litet italienskt ställe så nu är vi mätta och belåtna. Annat att nämna om Phnom Phen är att trafiken här är totaaalt vrickad. Finns inget system för någonting. Det är bara att tuta å köra, eller som vi gör - går rakt ut i vägen och hoppas att trafiken anpassar sig. Annars kan man ju glömma att man kommer över, över huvud taget.
Tiggande är också lite tufft att deala med. Särskilt när det är små små söta barn som gör det.

Nu orkar jag inte skriva mer. Ni har säkert förstått att allt är kanon och att vi njuter av vår tillvaro. Imorgon ska vi som sagt gräva ner oss ordentligt i Kambodjas historia.

Pussar och kramar och glad alla hjärtans dag på er!
/ Julia

God dag töser och pågar!

Efter att ha legat på playan, tagit långa dopp i det turkosa havet och cruisat runt med mopparna på varenda liten kvadratmeter på koh samui har vi nu tagit oss i kragen och påbörjat vår resa ut ur tusistparadiset thailand. I detta land har vi lärt oss mycket. Bland annat att solen vinner trots att man kontrar med solskyddsfaktor 50, att is är billgare att köpa än att göra själv, att thailändare är urusla på både matte och engelska samt att det är fullt kapabelt till att ha diarre 10 dagar i rad utan att man dör. Sistnämnda lärdom är våra nuvarande resekompanjoner ett livs levande bevis på.

Just nu sitter vi på en stor lyxfärja (ingen aning hur det gick till) och är snart i hamn på koh pangan. Känt för fin natur och full moon party där turister käkar svampar som om det vore lösgodis. När vi har kommit i land sätter vi oss direkt på bussen som tar oss till bangkok, och från bangkok tar vi oss via de skrangliga vägarna vidare till Kambodja. Nu är det äntligen dags för lite kulturella och historiska utflykter, beblandas in i civilbefolkningen och käka annan mat som inte heter pad thai och massaman curry. Detta ska bli ett intressant uppdrag att genomföra.

Hur som helst. Sen jag sist skrev en liten uppdatering här på bloggis har vi befunnit oss på koh samui där vi har varit på festivalen re:earth. Vi har hängt med timbuk och tingan på stranden, vaknat upp i tält varma som bastus och träffat en hel hop med sköna svenska människor. Inte alls i stil med de partyprissar som ställer sig på bardisken och vevar med armarna till någon discoremix. Sjukt skönt.

Det var väl ungefär det.
Frågor? Kontakta kommentarfältet.

Puss och kram
Alleballebus

Sawadika!
Kan påbörja detta inlägg med att berätta att vi lever! Vänstertrafik och nybörjare till moppeförare kanske inte låter som en bra kombo men efter två dagar on the roads måste jag faktiskt ge oss beröm för hur gott vi har klarat oss. Mopeder a gav oss friheten att ta oss runt i stort sett hela Koh Samui. Utöver andra stränder har vi sett och vandrat i vattenfall, klappat elefanter, besökt tempel och Big Buddah, marknader och rent allmänt fått en inblick i det riktiga Thailand.

Idag ska vi bege oss till festivalområdet och sova i tält i djungeln. Ska bli helg gaaahlet skoj. Vi har redan varit där och checkat läget tidigare i veckan och redan då såg det riktigt lovande ut. Dessutom kommer en del polare från Malmö också att infinna sig på festivalen. Så de kommande dagarna kommer vi befinna oss mitt ute i ingenstans (Bang Kao), dansandes till soft musik, omringad av palmer, turkost hav, vänner och smuttandes på kalla Singhas. Det är nästan för bra för att vara sant.

Tyvärr kommer festivalandet innebära att vi kommer att vara ganska onåbara via viber och dylikt men ett och annat sms lär kunna skickas.

Hoppas ni inte fryser ihjäl därhemma. Snart styr vi kosan mot Kambodja.

Pussar och kramar till er alla
/ Julia

Dagens outfit:
Turban - hittad på hylla

Hej alla mina bloggloverz!

Så här har vi det. Koh samui är lite körigt som ni ser. Ligger i en hängmatta som är för liten för min kropp och nu kom en liten skuggplätt. Har det helt enkelt FÖRJÄVLIGT!

Idag började jag min dag med att gå tjugo meter och ta ett morgondopp. Tog även en lång strandpromenad och konstaterade att klipporna här är svåra att ta sig över. Med detta har jag alltså både fyllt dagens informationskvot samt resans motionskvot på drygt en timme. Känns hurtigt att ha uträttat så mycket.

Brevid mig ligger en tjockis utan bröstvårtor. Så ovanliga är människorna här. Kan ni tänka er! Har även sett en hund med tre ben och en man med en jätte (alltså JÄTTESTOR) vårta. På koh samui har de vildhundar istället för vildkatter, rekommenderas ej för hundrädda eller hundälskare (rabiesrisk).

Jag har dessutom käkat choklate banana pancake från gatustånden samt gått ner i solskyddsfaktor. Blir mer och mer lik en thailändare för var dag som går. Om någon månad är jag osäker på om jag kan uttala r fortfarande. Den som lever får se.

Ja, det var väl ungefär det. Nu ska vi åka vattenscooter.

Ha det fett!

Med ovanligt vänliga hälsningar
Alleballebus

Hej vanner och ovanner, er kamrat Alice har (for forsta gangen, applad!)!

Vi har genom regn rusk, solsken och gladje anlant till thailands ostra ande. Skillnad? Battre. Vi har nu lamnat det stora tjejganget pa phi phi och ersatt dem med Irma och Julia har pa Koh tao. Koh tao beskrivs enligt lonely planet som asiens top one diving spot. Problemet har ar att det BARA ar jag som vill dyka. Idag gjorde vi dock alla en kompromiss och tog oss ut i korallreven for att halsa pa fiskarna. Fiskarna tog emot oss med oppen famn och simmade lydligt runt och lat oss fotografera dem. Nagon gang hande det till och med att de simmade in i oss, vilket tyder pa att de nastan ar lika dumma som kackerlackorna.

Pa skoldpaddson (tao-turtle) har vi hitentills slappat pa playan, spelat volleyboll, druckit ol, snorklat, kollat pa eldshow, spelat kort och atit fantastisk mat. For nagon dag sedan hade vi dessutom Mans och Olle (tva malmopagar) pa besok. De lamnade oss dock for Au Nang, vilket ligger pa vastsidan av Thailand.

Var reseplan bestar nu av en fortsattning pa de Thailandska oarna. Imorgon ror vi oss mot Koh Samui dar vi den 2-3 ska pa festival med Jason Diakite och de glada ganget samt all out dubstep spelningar pa stranden tills solen gar upp. Har det lite korigt nu vet ni. Vi ska dock aven upptacka osv pa Koh Samui, men den informationen far lyda i nasta blogguppdatering! Efter Koh Samui tar vi oss en snabbis till Koh Pangan (felstavat, orkar inte googla upp det RATTA) dar vi ska prova pa manpartyt och aven dar UPPTACKA.

Nu blir det bara lite bilder ni kan avnjuta for det ar namligen dags att traska vidare och ata kvallsmiddag. Annu en hemlighet ar att vi idag bor budget och ska sova fyra pers i en dubbelsang. Mer om hur det gick kan ni se i nasta avsnitt.

Puss och kram, halsa snon.

Ps. kameran ar urladdad, mobilerna snodda sa har vantar lite gamla godingar till bilder!

Phi Phi

Hej!

Antligen ar vi pa underbara lilla Phi Phi Island. Tog farjan hit tidigt i gar morse. Har ar det betydligt dyrare an i ovriga Thailand. Det gor i och for sig ingenting for har ar sa fint, varmt, mysigt, charmigt och lagom livligt att det ar vart de extra kronorna. Lokalbefolkningen cyklar runt pa cyklar pa de redan tranga gatorna och skriker "bipbiiip" nar de vill att man flyttar sig. Prostitutionen slipper vi se har tack och lov.
Viar dessutom mott upp Rebecca och 4 andra tjejer som hon reser runt med. Det ar kalaskul med lite extra sallskap och vanner fran dar hemma. Trots gardagens sjuuuka skyfall pa kvallen var det fullt os pa stranden och nar det val slutade oste folk bara pa annu mer. Ikvall festar vi bort smartorna fran vara branda ansikten och axlar!

Over and out.

Vart ska man borja. Det ar nu var fjarde dag i Thailand och jag kan forsoka resumera det hela hittils hyfsat kortfattat. De sista tre bokstaverna i det svenska alfabetet kan vi inte leverera har, savida vi inte skriver fran vara telefoner men vi hoppas star ut.

Det borjade pa kastrup. Att saga hejda var inte sa jobbigt som jag vantat men nagot som verkligen gjorde att man fick magkmnip var vetskapen om att vi kanske inte skulle komma med vart flyg som var i princip helt fullbokat. Fick vanta med att boarda till sist av alla och vi blev galet glada over att komma med. 10 timmar senare hade vi landat pa Bangkoks flygplats. Bade jag och Maud, var hangivna och sota flygvardinna samt reseledare, var positivt overraskade av hur bra Alice klarade flygresan da hon tidigare varit do flygradd. Hur som ha, det forsta vi larde oss var att thailandarna ar sjukt langsamma i passkontrollen och att israeler trangs som fan.
Vi var redan sjukt stressade over att hinna med SAS bussen som kunde kora med oss till hotellet men med den gigantiska kon och svettiga israelerna flasande oss i nacken kandes det hopplost att hinna. Vi gav inte upp utan kuuutade runt som forvirrade hons pa hela flygplatsparkeringen for att leta efter bussen. Svettiga som grisar med vars en packning pa ryggen lyckades vi fanga bussen som vi TRODDE var SAS. Fel, men chaufforen lyfte genast sin lur och ringde sin kollega som vi i raserfart korde ikapp pa motervagen. Tillsut satt vi pa var riktiga buss.

Vistelsen i Bangkok var kort. Nar vi kom fram tog vi ut direkt efter att ha lamnat baggaget pa rummet och hela eftermiddagen och kvallen spenderades med att dricka och ata billigt och fantastiskt gott! Nasta dag gick vi upp och kaka najs hotellfrulle och drog darefter ut pa stan for att inforskaffa hogtalare, simkort och dylikt. Eftermiddagen bjod pa poolhang och forsta solstralarna.

Igar akte vi tidigt till flygplatsen for att kopa de biljetter till Krabi som vi inte sjalva kunde kopa via internet av nagon konstig anledning. Tyvarr hade priset hojts med mer an dubbla priset och det hela gick loss pa ca 700 svenska kronor tillslut. Ovantat men efter lite diskuterande och en del surande fran min sida bestamde vi oss for att anda flyga av olika anledningar. Efter jag grubblat lite till over hur typiskt det var med priset sa blev jag glad igen och paborjade var 6 timmarsvantan pa flyget.

Nu ar vi har, pa Krabi. Vi kom nar det var morkt igarkvall och fick inget storre intryck. Efter en halvtimmes letande efter ett hyfsat stalle att sova pa checkade vi in i ett pytterum med enbart flackt. Natten var darfor lite for obehagligt varm i mitt tycke. Annars snackade vi med nagra schyssta killar fran Holland och England och fick ett och annat gott tips.

Idag har bokat in oss pa ett nytt hostel, som ar i klass med det forra men lite lite svalare och mycket billigare. Vi har ocksa badat i turkost have och solat sa att vi lyckats branna oss - jag mer an alice... Och nu ska vi ut och kaka middag.

Puss och kram pa er,

har har ni lite bilder fran idag pa stranden. fler kommer inom kort.